Vilka är vi
Vi är en familj som är boende i Täby utanför Stockholm. Vi är två vuxna Carina & Mikael och våra två barn Oscar 11 år och Julia 8 år.
Drömmen om en egen hund har alltid funnits, men när jag träffade Micke och senare fick Oscar som visade sig vara allergisk ( dock inte mot pälsdjur) dog den drömmen.
Första gången jag hörde talas om Portugisisk vattenhund var när jag skulle träffa frisören som skulle göra min Bröllopsfrisyr. Hon hade nämligen en Portugisisk vattenhund och hon berättade att hon hade sett på TV om rasen. Saken var den att hennes son också var allergisk. De hade kontaktat en uppfödare och hälsat på och därefter köpte de en Portis och det hade fungerat jättebra berättade hon för mig. Detta var år 2000. Året efter kom Julia och det där med hund försvann ut i periferin. Suget efter husdjur växte vartefter, då det nästan alltid har funnits i mitt liv. Det har varit hund "cockerspaniel" marsvin, kaniner, undulater, hund "schäfer" och slutligen blev det Perserkatten Freddie innan jag träffade Micke.
När Julia var ett år var vi och fikade hemma oss ett par bekanta som hade kaniner. Vi var där för att se om vi skulle kunna skaffa oss kaniner. Glad var jag när Oscar när inte verkade reagera, men blev snabbt besviken när jag fick en allergi reaktion när jag tog upp en kaninerna. Istället blev det ett akvarium på 140 l med ciklider, scalarer och malar. Jättefint men det går ju inte att gosa med!!!!! Vi fick många tips om sköldpaddor, ödlor etc från vänner och arbetskamrater. Det kändes inte speciellt lockande så vi lade ner och nöjde oss med akvariet.
.
2007. blev jag sjukskriven pga av en stresskada i min högra axel. Det vart mycket promenerande och det här med hund började komma upp till ytan igen. Jag började googla runt för att se vad jag fick för träffar på hund och allergi. Det kom upp lite olika raser och nyfikenheten på Portugisisk vattenhund växte sig starkare ju mer jag läste om rasen. Vid årsskiftet 2007/2008 lade jag ut på Ras forumet om det var någon som kunde tänka sig att låta oss komma och bekanta oss med rasen och se om den kunde fungera för oss som allergiker. Fick svar från Mats Söderlund att vi gärna fick komma och träffa deras Tossie. Även Kennel Angidi`s svarade, men de hade valpar så ditt vågade vi ju inte åka, då hade vi säkert kommit hem som valpköpare. Tanken var inte att vi skulle köpa hund då utan lite längre fram hade vi tänkt. Senare fick jag även svar från Helena på Amazing Selma`s.
Så vi besökte först Familjen Backman-Söderlund i Västerhaninge (sedermera Kennel Always-To-Sea) och träffade Tossie som var betäckt, men det var inte klart än om det skulle bli några valpar. Därefter tog vi för säkerhets skull även en tur till Nynäshamn och träffade Familjen Ekström med deras tikar Selma och Alice. Alice hade då valpar i magen och väntade sin första kull, men stod tålmodigt ut med vår närgångna uppvaktning.
Tack återigen för att vi fick tillfälle att komma och gosa och sniffa på era hundar.
Tanken med dessa besök var endast att konstatera om vi skulle kunna skaffa oss en Portis eller inte, men efter att ha träffat dessa ur trevliga hundar började jag bearbeta Micke om vi inte skulle köpa en valp redan nu i alla fall. Vad är det man säger; trägen vinner, och nu är vi stolta ägare till våran första Portis och det har gått jättebra med tanke på vår allergi.Vilket vi alla är jätteglada för och vem hade trott att min man Micke skulle bli så hundfrälst han också. Det är något speciellt med Portugisiska vattenhundar helt klart.
/Carina
Drömmen om en egen hund har alltid funnits, men när jag träffade Micke och senare fick Oscar som visade sig vara allergisk ( dock inte mot pälsdjur) dog den drömmen.
Första gången jag hörde talas om Portugisisk vattenhund var när jag skulle träffa frisören som skulle göra min Bröllopsfrisyr. Hon hade nämligen en Portugisisk vattenhund och hon berättade att hon hade sett på TV om rasen. Saken var den att hennes son också var allergisk. De hade kontaktat en uppfödare och hälsat på och därefter köpte de en Portis och det hade fungerat jättebra berättade hon för mig. Detta var år 2000. Året efter kom Julia och det där med hund försvann ut i periferin. Suget efter husdjur växte vartefter, då det nästan alltid har funnits i mitt liv. Det har varit hund "cockerspaniel" marsvin, kaniner, undulater, hund "schäfer" och slutligen blev det Perserkatten Freddie innan jag träffade Micke.
När Julia var ett år var vi och fikade hemma oss ett par bekanta som hade kaniner. Vi var där för att se om vi skulle kunna skaffa oss kaniner. Glad var jag när Oscar när inte verkade reagera, men blev snabbt besviken när jag fick en allergi reaktion när jag tog upp en kaninerna. Istället blev det ett akvarium på 140 l med ciklider, scalarer och malar. Jättefint men det går ju inte att gosa med!!!!! Vi fick många tips om sköldpaddor, ödlor etc från vänner och arbetskamrater. Det kändes inte speciellt lockande så vi lade ner och nöjde oss med akvariet.
.
2007. blev jag sjukskriven pga av en stresskada i min högra axel. Det vart mycket promenerande och det här med hund började komma upp till ytan igen. Jag började googla runt för att se vad jag fick för träffar på hund och allergi. Det kom upp lite olika raser och nyfikenheten på Portugisisk vattenhund växte sig starkare ju mer jag läste om rasen. Vid årsskiftet 2007/2008 lade jag ut på Ras forumet om det var någon som kunde tänka sig att låta oss komma och bekanta oss med rasen och se om den kunde fungera för oss som allergiker. Fick svar från Mats Söderlund att vi gärna fick komma och träffa deras Tossie. Även Kennel Angidi`s svarade, men de hade valpar så ditt vågade vi ju inte åka, då hade vi säkert kommit hem som valpköpare. Tanken var inte att vi skulle köpa hund då utan lite längre fram hade vi tänkt. Senare fick jag även svar från Helena på Amazing Selma`s.
Så vi besökte först Familjen Backman-Söderlund i Västerhaninge (sedermera Kennel Always-To-Sea) och träffade Tossie som var betäckt, men det var inte klart än om det skulle bli några valpar. Därefter tog vi för säkerhets skull även en tur till Nynäshamn och träffade Familjen Ekström med deras tikar Selma och Alice. Alice hade då valpar i magen och väntade sin första kull, men stod tålmodigt ut med vår närgångna uppvaktning.
Tack återigen för att vi fick tillfälle att komma och gosa och sniffa på era hundar.
Tanken med dessa besök var endast att konstatera om vi skulle kunna skaffa oss en Portis eller inte, men efter att ha träffat dessa ur trevliga hundar började jag bearbeta Micke om vi inte skulle köpa en valp redan nu i alla fall. Vad är det man säger; trägen vinner, och nu är vi stolta ägare till våran första Portis och det har gått jättebra med tanke på vår allergi.Vilket vi alla är jätteglada för och vem hade trott att min man Micke skulle bli så hundfrälst han också. Det är något speciellt med Portugisiska vattenhundar helt klart.
/Carina